Forsit Horrea High [PRIVAT]

Petite tog sin tid att förstå Blue's blick. Han blinkade till och rynkade pannan lite.
"I'll take a caffé latte... please," sa han osäkert och försökte le. Han lyckades inte.

Blue kliade sig generat i bakhuvudet. Han tog emot kaffet och såg sedan på Petite. Han skakade på huvudet och plockade fram sin egen plånbok, betalade det lilla priset och satte sig sedan vid ett bord.

Petite betalade för sin latte och tog sedan emot drycken. Han gick efter Blue och slog sig ned vid bordet.
"Pretty nice place," sa han lågt och svepte blicken genom rummet.

"Yeah, I like it.." Blue Sörplade på sitt söta kaffe och återvände till sitt vanliga stoneface.

Petite nickade långsamt och tittade ned i bordet, kände hur folk stirrade.
"Yeah," mumlade han och drack lugnt kaffe latten.

Blue såg på lärarens ärrade ansikte.
"You fight a lot, don't ya?"

Petite rynkade pannan lite och tittade upp.
"Uh... Yeah. Yeah, I do," sa han och lät det medellånga håret dölja hans ansikte. "I don't like it, though." Han tog en klubk av latten.

"Thats just weird, but I know the feeling. The energy through the body.. I love it." Blue nickade långsamt för sig själv och bet som vanligt på sina piercings.

Petite skakade på huvudet och fnös.
"You get sick of it after some time," sa han och log snett. "You know... people here?"

"Yeah, most of them." Blue blickade ut över de få som var där. De flesta var inne i sina samtal.
"They are like, the family I never had.."

Petite nickade.
"I understand," sa han lågt och drack upp resten av latten. "It's always good to have some sort of family."

Blue svarade inte utan drack bara en stor klunk av sitt kaffe.
Han la försiktigt sin hand på Petites och gömde ansiktet bakom luggen.

Petite rodnade lätt och tittade på Blue, men kunde inte riktigt se hans ansikte. Men han var tyst. Hade inget att säga

"Don't you have classes today?" Blue drog undan handen och drack upp sitt kaffe, ställde det på sidan av.

"I'm not allowed to start working til' next week," sa Petite trött och snurrade lite på koppen. Han log smått och suckade. "Sorry."

"I was the one who attacked you in the first time.." mumlade Blue och fingrade på kvittot.
"Do you wanna leave?"

Petite drog lite missnöjt på munnen.
"Doesn't matter. I'm a teacher and got the responsibility for everything," sa han lugnt innan han långsamt reste sig upp.
"Yeah, sure."

Blue reste sig upp och traskade ut igenom dörren. Han ställde sig på den öde gatan och såg ned i marken.

Petite följde efter Blue ut igen och tittade frågande på honom.
"What's our next destination? frågade han och lutade sig mot elevens rygg och lutade sig fram för att placera en lätt puss på hans kind.

Blue rodnade djupt och vände huvudet mot Petite, strök hans kind med handen.
"I-I don't know.."

Petite tryckte försiktigt Blue mot en vägg ock kysste honom mjukt.
"Home again?" frågade han sedan.

Blue besvarade kyssen.
"Why not stay here?" Han begravde fingrarna i Petites hår.

"As you wish then," sa Petite och kramade om Blue, lutade hakan mot hans axel och slöt ögonen.

Blue kramade tillbaka och strök den äldres rygg.
"Oh god.." viskade han lyckligt för sig själv.

Petite gillade inte den delen av sig själv. Den delen som gjorde honom så knäsvag och varm. Den kära. Allt eftersom han inte riktigt kunde tänka klart.
"Who the fuck is god?" flinade han. Inte religiös eller troende alls.